Tidigare i veckan trillade de ner ett formulär från kommunen. Man kunde där skriva ner sina synpunkter (klagomål,beröm och annat) om kommunens olika verksamheter. Jag såg genast min chans att öppna mitt hjärta. När jag började läsa till uska så hade vi folk från kommunen på besök, de berättade gladeligen om fördelarna med att gå denna utbildning eftersom man redan nu(alltså -97) börjat jobba för att alla som jobbade inom sjukvården skulle ha utbildning.Ja detta lät ju verkligen bra tänkte jag. Såg även till att jobba (för att få både de teoretiska och praktiska) under åren jag gick skola. Eftersom man gick den utbildning man gick så var de rätt lätt att få jobb som timvikarie. Jag lärde mig massvis av att kombinera skola och jobb (ur kunskaps synvinkel kan jag varmt rekomendera det) omän de inte alltid var kul att offra kvällar och helger i den åldern.När studenten kom och man skulle ut i arbetslivet så fick man ju en dörr i ansiktet ( ung och dum - lita inte blint på vad folk säger till dig) givetvis. Fanns inga jobb här uppe, man hade ju inte nog med arbetslivserfarenhet. Var ju visserligen sant, men om jag inte får jobba pga det hur ska jag då någonsin få det???Jag bestämde mig för att flytta eftersom jag inte tyckte jag utvecklades av att springa runt som vikarie - ena dagen här andra dagen där( var en annan sak när man bara gjorde de på sidan om pluggandet) och dessutom aldrig veta om man ens fick jobba något kommande vecka/månad.Jag packade mina saker ( med en rätt ledsen och orolig pappa som hängde över kartongerna)och flyttade till göteborg. Helt ny stad helt ensam, detta fixar jag ( fick intala mig själv mer än en gång kan jag säga) hur svårt kan de vara?! De gick skit bra, jag kom in i livet direkt. Sökte jobb på ett sjukhem och fick de pga att jag hade utbildning. Oj här uppskattas man visst trots att man inte hunnit jobba en massa år, KUL tänkte jag. Jag jobbade på de stället i ett år sedan provade jag på akutpsyk på sahlgrenska en sväng och därefter ett demensboende.Efter drygt tre år i den fina staden började jag känna att de var dags att söka sig uppåt ( är ju norrlänska och nu med lite mera arbetsliverfarenhet dessutom) saknaden av nära och kära gjorde sig påmind. De är idag snart 3 år sedan jag flyttade upp. Min tro var att nu skulle de vara lättare att få jobb här uppe eftersom jag hade utbildningen och mer erfarenhet än när jag åkte här ifrån. FEL FEL FEL av mig att tro något sådant. Vad jag upptäckte var inte bara att all min tid från åren innan jag flyttade var borta utan dessutom var de många yngre människor utan utbildning som jobbade nu. Men vafan (ursäkta språket) allvarligt talat. Nu var de visst inte så viktigt med utbildning(?????), man kunde i stortsett plocka någon från parkeringen. Happ vad gör man nudå, bara att börja om som timvikarie och försöka ta igen de LAS dagar som gått en förlorad. Hade jag då vetat de jag vet idag hade de förmodligen sett annorlunda ut. Fick vet efteråt att om jag under mina år i göteborg kommit hem och jobbat två dagar hade jag fått behålla all min tid. Nåja de är inte mycket att göra åt de nu, inget att hänga läpp över.Nu kommer vi till de som verkligen stör mig och tro mig kommunen kommer få veta det. Varför går man ut och säger att man vill ha utbildad personal inom vården när man ofta ( kan inte säga alltid för de vore att ljuga) tar in personer utan utbildning eller erfarenhet. Nu pratar vi inte fasta tjänster utan vikariat - detta resulterar dock i att dessa människor får LAS dagar och tillslut blir kommunen tvungen att ge dem en tjänst på minst 75%. När de sedan kommer ut tjänster går dessa först och främst till de med LAS2000 ( jag som har både utbildning och erfarenhet får inte ens söka) för att de personerna måste ju kommunen hålla med jobb. Då får man alltså in fast personal utan utbildning, de man sagt att man absolut inte vill ha. Missförstå mig rätt, jag tycker de är bra att så många som möjligt får jobba. Dock önskar jag att vi med utbildning ( jag är ju långt ifrån ensam) ska gå före. Man valde ju utbildningen av en anledning, de gjorde iaf jag. Jag är av den åsikten att man ska skaffa sig en utbildning man känner man trivs med (förmodligen är de mina föräldrar som knackat in de i huvudet sedan jag var liten. De gjorde dom helt rätt i tycker jag) för då blir du med stor sannorlikhet bra på ditt jobb. Tyvärr ser jag ingen logik i de kommunen gör här uppe, gör ni?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Måste bara kolla om den fortfarande funkar den lilla bortglömda bloggen....

Förra veckan var vi nere i Västerbotten hos sambons föräldrar. Eftersom de blir ett tag mellan gångerna man är ner så hamnar Nils automatiskt i super focus. En vecka där nere med människor som konstant roar honom till max, ja han är ju i himmelriket....

Jaha då var de ju då igår dags att åter ställa sig på vågen. Två veckr sedan sist, jag var säker på ett minus, men där fick jag mig! +1kg visade vågen och då vägde jag mig TRE ggr. Fy tusan också, men de är rödvecka så har jag tur beror pluset på det...

Det blir ingen vägning denna Torsdag då vi är nere i västerbotten hos svärfars. Till veckan blir det dock att kliva upp på vågen igen, hoppas de visar jätte minus då när det gått två veckor. Jag hade tänkt ladda upp lite bilder från helgen, men det v...

Ja jag kör vidare på att väga mig på Torsdagar. Det är ju nudå vecka 2, men jag börjar med att redovisa förra veckans resultat.   Det blev en bra start med hela -1,9kg. Det får jag ju lov att vara nöjd med. Denna vecka blev det inte lika stort wow, m...