Direktlänk till inlägg 8 januari 2007

En dag i maj 2002

Av Sofia - 8 januari 2007 11:43

Jag och en arbetskamrat bestämde oss för en heldag på stan. Jag gjorde mig klart och tog spårvagnen in till brunnsparken. När jag kliver av står A och viftar med armen en bit bort med ett glatt leende på läpparna. Vi avverkar nordstan innan vi lunchar på kinarestaurangen (namnet är som bortblåst) som ligger på hörnan mittemot centralen. Vi jobbar oss upp efter avenyn, tillslut bär vi på en massa påsar vars innehåll vi knappt vet om vi någonsin kommer behöva. Förmiddagen har övergått till sen eftermiddag och A påpekar hur hennes trött ben och torra strupe håller på att ta "död" på henne. Vi bestämmer oss för att vila våra ben och släcka vår törst på den irlänska puben Dubliner. Killarna i baren hejjar glatt på oss när vi snavar in med alla dagens "fynd" och undrar om damerna vill ha de vanliga. Ja tack svarar vi tillbaka och slår oss ner vid bardisken. Två iskalla Heineken ställs framför oss, flaskhalsarna slår mot varandra och första klunken avnjuts.Eftermiddagen blir till kväll och den första ölen har runnit ner följt av 3-4 stycken till. Vi sitter och småpratar om jobbet och dagens inköp. Plötsligt är det någon som knackar mig på axeln och frågar om stolen bredvid är ledig. Javisst säger jag och försöker samla ihop mina påsar som rasat ihop till en hög på golvet. Mannen slår sig ner presenterar sig och ropar till sig bartendern. Efter ett par minuter dyker hans kollega från england upp, min vän blir totalt uppslukad av att prata engelska med denna man. Eftersom hon är en språkfantast låter jag så henne föra den påbörjade disskutionen vidare. Jag sitter och filosoferar ett tag, när jag som bäst sitter i mina egna tankar landar en drink framför mina ögon. Nej nej skakar jag åt killen i baren, jag ska inte ha någon drink. Jo övertygar mannen som knackade mig på axeln att de ska jag visst. Skål säger han och höjer sitt eget glas. Ja skål på dig med svarar jag tillbaka. Den skålen följdes av många fler och oändligt många ordväxlingar. Helt plötsligt var klockan 03,00 och jag och A bestämde oss för att de var hög tid att bege sig hemåt. Mannen J smög ner en lapp i min väska, vi tackade för en trevlig kväll och satte oss i varsin taxi med destionation "hem och sova" Dagen därpå kom den dära lappen till mitt minne igen. Jag grävde runt i väskan och hittade den något tillknycklade lappen. Jag vecklade upp den och läste - har du varit på Åbytravet ännu? följt av Mr J`s nummer. Dagarna gick utan att jag så mycket som tittade på lappen igen. En regnig fredag slog jag nummret, inget svar. Nä kanske de gått för lång tid var min första tanke, min andra skulle blivit han var kanske inte så intresserad när han tänkte efter, men telefonen hann ringa innan jag var klar med den tanken. I luren hörde jag den där varma rösten, precis som den lät den där kvällen. - Kvinna, vilken tid de tog för dig att höra av dig!- Ja de gjorde ju det, men idag tog jag tjuren vid hornen- Middag ikväll?- Ja varför inte- Jag fixar allt, säg bara vad du är sugen på- Fisk- lysande, jag hämtar dig vid 19-tiden- ja de blir bra- Jag ringer när jag närmar mig frölunda får du säga mer exakt vart jag hittar digDe blev middag på fiskekyrkan, god mat, goda skratt och en helt ny värld som öppnade sig. Fast det var tänkt att första träffen skulle ske på Åby, dröjde det 6 månader innan vi satte våra fötter där tillsammans. Fast vi båda visste att våran relation bara skulle hålla en kort stund mycket pga åldern tvekade vi inte en sekund. Vi levde livet! Han lyfte upp mig på en piedestal, precis där uppe behövde jag vara om så bara för ett litet tag. Själv hade han förlorat sin fru i cancer, blivit tillbakadragen och hans livslust lös med sin frånvaro. Jag pratade, lirkade och drog i honom tills den slutna dörren öppnades och hans ögon helt plötsligt en dag glittrade. Jag upplevdde och såg så mycket vackert med denna människa. Vi tog lärdom av varandra, han gav mig mycket kunskap, värme och omhändertagande. Jag hoppas jag gav honom desamma, men framförallt som han själv sa "du gav mig viljan att leva igen"Jag kommer aldrig glömma månaderna med J, jag kommer heller aldrig ångra att vi gick skilda vägar. Vi visste som sagt redan från första stund att vår resa tillsammans skulle bli kort och väldigt intensiv. Jag har packat undan känslor och kunskap från honom i ett alldeles speciellt fack inom mig, de kommer alltid finnas där och ibland använder jag mig av det.Jag tycker det är så underbart när man kan spara minnena inom sig av alla de människor som under åren gett en något.Nu när jag tänkt tillbaka så mycket måste jag bara få säga, oj vad kul jag haft under årens lopp! och så fullkomligt tillfredsställande mitt liv är nu. Jag har slagit mig till ro med den man jag älskar över allt annat, jag har bra vänner och bra kontakt med min familj. Önska mer kan man alltid, men just nu är jag nöjd!Var de någon som orkade läsa allt detta? Christina hoppas jag iaf, de var du som efterlyste historien =)

 
 
Manne

Manne

8 januari 2007 13:29

Mysig liten historia...

Men är det inte ett av de ting vi får i livet?
Att njuta av andra människor, vad de har att berätta och lära en?
Likväl som att du får möjlighet att för ett kort tag finnas för den andre.

Möten.
Hela livet är fullt av möten, sådana som är menta att vara korta, sådana som kanske rentav är menta att vara för resten av livet.
Men ändå så kommer du att möta andra människor.

En del kommer att flytta in i ditt hjärta, andra finnas kvar som små minnen, en del kommer att påverka resten av ditt liv...

Härligt!

Precis som det skall vara....

http://one2many.bloggagratis.se

 
Therese

Therese

8 januari 2007 13:54

Jag orkade läsa... och det är alltid lika trevligt att höra dina historier, de värmer =)
Du är så öppen och ärlig.
Jag håller helt med personen ovan. Vissa människor påverkar en så mycket att de alltid kommer att finnas kvar och jag är så glad att jag har träffat på olika sorters människor som lär mig saker och gör att jag ser saker på ett annat sätt.
Var det någon gång du fick negativa reaktioner och kommentarer från omgivningenom om erat förhållande? Vad tänkte du då, hur ställde du dig till dessa reaktioner?

Kramar

http://theaa.blogg.se

 
Christina

Christina

8 januari 2007 14:00

Fantastiskt! Jag håller med dig. Det är så underbart när man tänker tillbaka och kan minnas med glädje. Även det som en gång var sorgligt. Med er två kändes det som att ni fann varandra när ni behövde varandra. Båda gav till den andre det som saknades för den stunden. Det är ju så det skulle vara egentligen. Hela tiden. Att vi ger till varandra det vi ser behövs.

http://solusfemina.squarespace.com

 
Ingen bild

Malin

8 januari 2007 14:06

Men vilken fin och bra berättad historia.
Jag var oxå nyfiken på hur din relation till den mannen var och nu fick jag veta.
Fick en tår i ögat för den var så fint skriven.
Kram till dig

 
Chrissie

Chrissie

8 januari 2007 14:18

Vilken historia, någonstans mitt uppe i den blev mina ögon tårfyllda. Du berör med ditt sätt att skriva. Jag började tänka på saker i mitt eget liv..
Kram Chrissie - som är något sentimental idag.

http://chrissie.blogg.se

 
cleo

cleo

8 januari 2007 14:33

Klart jag orkade läsa, det gick ju inte att sluta!! Vilken historia. Förstår att det berört Dig starkt. Tack för att Du delade med Dig av den!

http://cleopethra.blogg.se

 
Ingen bild

fialotta

8 januari 2007 14:40

Manne: ja visst är de så, och visst är de underbart när man möter en människa där man direkt känner- här har jag någon jag både kan ge till och få från, för vi behöver ju både och.

Therese: Ja vissa människor lämnar verkligen mycket kvar hos en, och som tur är har ju människan förmågan att spara det inom sig. Jo vi fick många blickar och mycket prat bakom ryggen. Fast de fick mig bara att inse hur dömmande människor är, de kände oss inte ens så de hade inte behövt tänka högt. Alla har rätt och tycka och tänka, men vissa saker kan man hålla för sig själv! Kram

Christina: Ja jag tror i mångt och mycket räddade vi varandra. De är inte med många människor man ser och känner exakt vad som behövs i just den stunden. Hoppas alla har turen att träffa en person där dom gör det, om så bara för en kort period.

Malin: Ja nu fick du veta och för hoppningsvis fick du veta något om mig som du inte vetat innan. Tack och kram på dig med.

Chrissie:Tack, Ja jag blev väldigt sentimental när jag skrev, mitt i allt var jag tvungen att stanna upp och se vad jag egentligen skrivit. Kram på dig

 
Ingen bild

fialotta

8 januari 2007 14:46

Cleo:Tack för att du läste. Jag kände att de var dags att skriva om denna händelse. Den har format mig väldigt mycket, och inte till de sämre omän många människor verkade tro att den skulle göra det.

 
Chrissie

Chrissie

8 januari 2007 15:37

.... oh, glömde nästan - hoppas du mår bättre igen, det är så jobbigt när magen krånglar.

http://chrissie.blogg.se

 
Magda

Magda

8 januari 2007 18:26

Jag har ju vetat om att du träffade "Mr X" men inte på vilket sätt o hur det var under tiden ni träffades o inte varför ni slutade ses heller. Men det var väldigt fint skrivet o jag kunde inte sluta läsa när jag väl börjat.

Kram

http://magda.bloggagratis.se

 
Maria

Maria

8 januari 2007 18:54

Jag var också jättenyfiken på den äldre mannen, men jag visste inte om det passade sej att fråga efter historien bakom. Det var ju tur att Christina gjore det! =D
Alla upplevelser är ju erfarenheter, just då tajmade ni in varann perfekt då ni båda två kanske behövde varandra!

http://www.emen.blogg.se

 
Trolda

Trolda

8 januari 2007 20:46

"Kärleken har ingen ålder".....Ibland stämmer det bara SÅ himla bra..Du fick ett minnesvärt o vackert tillfälle i ditt liv..Du tog det, och du gjorde det man SKA göra i Livet - LEVA!

Trolda - vackert!

http://trolda.blogg.se

 
Jessica

Jessica

8 januari 2007 21:08

Oj vilken berättelse! Vilken romans!
Hihi låter inte helt fel att bli upplyft på en piedestal.. får nog be grabben min om lite mer sånnt ;-)

http://viktig-jessica.blogspot.com

 
Malin

Malin

8 januari 2007 21:29

Vad romantiskt!! Jag får nästan ont i magen när jag läser. Minnen ska man ta vara på och plocka fram då och då..

http://decor.webblogg.se

 
Ingen bild

fialotta

8 januari 2007 22:48

Chrissie: Magen krånglar på och usch de är jobbigt när de är så!

Magda: Nä de är inte så många som vetat hur de förhållandet var. Man slutar prata om de när folk bara har negativa saker att säga om det. Kram

Maria: Ja de var menat att bli just då. Absolut blir alla upplevelser dåliga som bra till erfarenheter. De är de som får oss att utvecklas hela livet ut.

Trolda: Ja jag håller med, man kan inte sätta en åldersgräns på kärleken. Ibland är det nödvändigt att våga chansa =)

Jessica: Ja är de rätt människa vid rätt tidpunkt så är det perfekt. Nu har jag inget behov av de längre, men just då skrek jag efter det.

Malin: Ja minnen är så värdefulla!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sofia - 26 januari 2012 00:18

Måste bara kolla om den fortfarande funkar den lilla bortglömda bloggen....

Av Sofia - 13 mars 2009 09:29

Förra veckan var vi nere i Västerbotten hos sambons föräldrar. Eftersom de blir ett tag mellan gångerna man är ner så hamnar Nils automatiskt i super focus. En vecka där nere med människor som konstant roar honom till max, ja han är ju i himmelriket....

Av Sofia - 13 mars 2009 09:25

Jaha då var de ju då igår dags att åter ställa sig på vågen. Två veckr sedan sist, jag var säker på ett minus, men där fick jag mig! +1kg visade vågen och då vägde jag mig TRE ggr. Fy tusan också, men de är rödvecka så har jag tur beror pluset på det...

Av Sofia - 5 mars 2009 13:38

Det blir ingen vägning denna Torsdag då vi är nere i västerbotten hos svärfars. Till veckan blir det dock att kliva upp på vågen igen, hoppas de visar jätte minus då när det gått två veckor. Jag hade tänkt ladda upp lite bilder från helgen, men det v...

Av Sofia - 26 februari 2009 18:58

Ja jag kör vidare på att väga mig på Torsdagar. Det är ju nudå vecka 2, men jag börjar med att redovisa förra veckans resultat.   Det blev en bra start med hela -1,9kg. Det får jag ju lov att vara nöjd med. Denna vecka blev det inte lika stort wow, m...

Skapa flashcards